Siirry sisältöön

Ikäystävällisyys kuntien hyvinvointikertomuksissa

Ikäystävällisyys on tärkeä osa terveyden ja hyvinvoinnin edistämistä kunnissa. Poikkihallinnollinen hyvinvointikertomus tarjoaa hyvän mahdollisuuden ikäystävällisyyden monipuoliseen arviointiin.

Eri väestöryhmien terveyden ja hyvinvoinnin edistämistä ja hyvinvoinnin tilaa seurataan ja arvioidaan kuntien hyvinvointikertomuksissa. Ikäihmisten tarpeita, voimavaroja ja hyvinvointia sekä kaikenikäisille soveltuvia asuinympäristöjä korostava ikäystävällisyys on luonteva osa tällaista kokonaisuutta.

Mutta minkälaisia nämä kertomukset ovat ja millaisin menetelmin arviointia tehdään? Entä miten ikäystävällisyys näkyy kertomuksissa? Tätä ikäystävällisyyden näkyvyyttä hyvinvointikertomuksissa tarkasteltiin osana Tampereen yliopiston ja Ikäinstituutin toteuttamaa Ikäystävällisyyden laatuindikaattorit Suomessa -hanketta (2023–2025).

Hyvinvointikertomukset tarkastelussa

Kuntien laajoja hyvinvointikertomuksia tarkastelevassa selvityksessä ilmeni, että kertomukset olivat rakenteeltaan ja toteutukseltaan vaihtelevia. Sähköisen hyvinvointikertomuksen käyttö ja sen tarjoamat indikaattorit ja arviointimallit toivat kertomuksiin kuitenkin yhteneväisyyttä.

Hyvinvoinnin indikaattoreita hyödynnettiin laajasti, mutta ne olivat usein irrallisia tavoitteista ja tehdyistä toimenpiteistä. Tämän vuoksi erilaisten vaikutusketjujen analysointi jäi kertomuksissa vähäiseksi. Lisäksi seurattaville asioille asetettiin vain harvoin tavoitetasoja.

Kaikki selvityksessä mukana olleet kunnat tarkastelivat eri väestöryhmien hyvinvoinnin tilaa ja sen muutosta. Vajaa puolet kunnista arvioivat TEAviisarilla terveyden ja hyvinvoinnin edistämisen hallinnollisia rakenteita ja prosesseja. Noin neljännes arvioi systemaattisesti asetettujen tavoitteiden ja niiden mukaisten toimenpiteiden toteutumista.

Koska sosiaali- ja terveyspalvelut olivat ennen sote-uudistusta kuntien toimintaa, korostui kertomuksissa ikääntyneiden osalta palvelujärjestelmän näkökulma. Palvelujen siirryttyä hyvinvointialueille kunnilla on nyt entistä paremmat mahdollisuudet tarkastella ikäystävällisyyttä monimuotisemmin kuin vain sosiaali- ja terveyspalvelujen näkökulmasta. Arvioinnin painopistettä voidaan nyt siirtää entistä enemmän iäkkäiden voimavarojen, ikäystävällisten asuinympäristöjen ja turvallisuuden tarkasteluun.

Aineisto

Selvityksessä analysoitiin 54 kuntien laajaa hyvinvointikertomusta. Kertomukset ajoittuvat pääsääntöisesti valtuustokaudelle 2017–2021. Aineisto kerättiin huhti-kesäkuussa 2023. Lisäksi analyysiä täydennettiin hyvinvointialueiden kertomusten sekä kuntien ikääntymispoliittisten suunnitelmien tarkastelulla.

Valtioneuvoston kanslian rahoittaman Ikäystävällisyyden laatuindikaattorit Suomessa -hankkeen vuosiraportti ”Nykytilanteen kartoitus – Ikäystävällisyyden arviointimenetelmät” löytyy suomeksi ja ruotsiksi tietokayttoon.fi -sivustolta

Teksti: Jere Rajaniemi, Ikäinstituutti ja Kristina Tiainen, Tampereen yliopisto

***

Åldersvänlighet i kommunernas välfärdsberättelser

Åldersvänlighet är en viktig del av främjandet av hälsa och välfärd i kommunerna. Den förvaltningsövergripande välfärdsberättelsen ger en god möjlighet att mångsidigt bedöma åldersvänligheten.

Främjandet av olika befolkningsgruppers hälsa och välfärd samt välfärdsläge följs upp och utvärderas i kommunernas välfärdsberättelser. En naturlig del av denna helhet är åldersvänlighet, som betonar äldre personers behov, resurser och välfärd samt boendemiljöer som lämpar sig för människor i alla åldrar.

Men hurdana är de här välfärdsberättelserna och vilka metoder används för utvärderingen? Och hur syns åldersvänlighet i välfärdsberättelserna? Den synlighet åldersvänligheten ges i välfärdsberättelserna granskades som en del av Tammerfors universitets och Äldreinstitutets projekt Kvalitetsindikatorer för åldersvänlighet i Finland (Ikäystävällisyyden laatuindikaattorit Suomessa, 2023–2025).

Granskning av välfärdsberättelserna

Utredningen som granskade kommunernas omfattande välfärdsberättelser visade att välfärdsberättelsernas struktur och genomförande varierade. Användningen av den elektroniska välfärdsberättelsen och de indikatorer och utvärderingsmodeller som den erbjuder gjorde dock välfärdsberättelserna mer enhetliga.

Indikatorerna för välfärd användes i stor utsträckning, men de var ofta separata från mål och utförda åtgärder. Därför var analysen av olika effektkedjor i välfärdsberättelserna begränsad. Dessutom ställdes det sällan upp målnivåer för det man följde.

Samtliga kommuner som ingick i utredningen granskade olika befolkningsgruppers välfärdsläge och dess förändring. Knappt hälften av kommunerna använde TEAviisari för att utvärdera de förvaltningsmässiga strukturerna och processerna för främjande av hälsa och välfärd. Omkring en fjärdedel utvärderade systematiskt förverkligandet av de uppställda målen och åtgärderna enligt dem.

Eftersom social- och hälsovårdstjänsterna var en del av kommunernas verksamhet före social- och hälsovårdsreformen, framhävde välfärdsberättelserna servicesystemets synvinkel när det gäller äldre. I och med att tjänsterna har överförts till välfärdsområdena har kommunerna nu allt bättre möjligheter att granska åldersvänligheten på ett mångsidigare sätt än enbart med tanke på social- och hälsovårdstjänsterna. Kommunerna kan nu i allt högre grad skifta utvärderingens fokus till att granska de äldres resurser, åldersvänliga boendemiljöer och trygghet.

Material

I utredningen analyserades 54 kommuners omfattande välfärdsberättelser. Välfärdsberättelserna gäller i regel fullmäktigeperioden 2017–2021. Materialet samlades in under april–juni 2023. Dessutom kompletterades analysen med en granskning av välfärdsområdenas välfärdsberättelser och kommunernas äldrepolitiska program.

Årsrapporten ”Kartläggning av nuläget – Metoder för utvärdering av åldersvänlighet” för projektet Kvalitetsindikatorer för åldersvänlighet i Finland, som finansierades av statsrådets kansli, finns på finska och svenska på webbplatsen tietokayttoon.fi

Text: Jere Rajaniemi, Äldreinstitutet och Kristina Tiainen, Tammerfors universitet